Nedan följer ett litet samtal med förskolelärare Anna som har jobbat inom förskola i över trettiofem år. Hur har lyssnandet förändrats genom åren enligt henne och vad kan vi som föräldrar lära oss av någon med erfarenhet av förskola både ”pre internet” och idag. Är det någon skillnad?
- Hej Anna! Vi pratar just nu mycket om att lyssna på barnen. Du har lång erfarenhet av att jobba med barn. Har lyssnandet förändrats över tid? Lyssnar vi på våra barn?
- Jag tror att de flesta föräldrar gör så gott de kan, men med ett samhälle som kräver mer av oss på alla plan, finns inte tiden i samma utsträckning. Och det kan vi kanske inte alltid göra så mycket åt, så vi får helt enkelt navigera i det vi lever i, tänker jag. Samtidigt ser jag barnperspektivet väldigt mycket tydligare idag. Det lyssnas mer på barn överallt, de har en röst. Så vi lever både i en värld där tid knappt finns men också i en värld där barn ses som människor med rättigheter. Kan vi få ihop det är frågan..
- Hur tänker ni kring att lyssna inom förskolan?
- Idealet skulle ju vara att kunna lyssna på alla barn, precis när de behöver det. Det jag märker är att barn idag är mer vana vid att det ska gå snabbt, än de var på 80-90-talet, när jag var ny på jobbet. Snabbare respons krävs. Återhämtning är svårare. Därför jobbar jag mer med det idag, så att de kommer till en miljö på dagarna där det inkännande och närvaron (”jag ser dig”) får ta plats. Mitt mål är att alla barn ska gå hem på eftermiddagen och har känt sig lyssnade på, det är nog viktigare än någonsin.
- Vad är det att lyssna, enligt dig?
- Först och främst tänker jag på att lyssna är vetskap om att alla barn är olika. Alla vill inte bli lyssnade på på samma sätt och det måste vi ta i beaktning. Lyssnandet sker också väldigt mycket utanför själva orden, som jag sa innan – jag ser dig. Alltså förmågan att höra det som inte sägs högt.
- Varför är det viktigt att lyssna?
- Jag tänker spontant att det är något av det mest grundläggande som finns i en människas utveckling. Blir man inte sedd och lyssnad på uteblir något som bygger vår trygghet och tro på oss själva.
