Jag måste erkänna att jag ofta har känt mig ganska ensam i tankarna jag nu kommer dela men det är just den ensamheten som jag tror gör att citatet i rubriken har fått en sådan genomslagskraft - så förmodligen delas känslan av många.. Vi måste kanske bara våga formulera vad det är som skaver? “It takes a village to raise a child”. Kortfattat det behövs många vuxna i ett barns liv. Helst många trygga vuxna i olika roller.
Vår del av världen har ju omfamnat det individualistiska samhället där var och en sköter sitt (ska klara alla delar av livet) som något slags bevis på framgång. Att be om hjälp eller erkänna brister blir således bevis på motsatsen. Men kanske var vägen hit nödvändig? Att kvinnor började jobba krävde till exempel barnomsorg för ingen kunde vara hemma med barnen längre. Så det vårt sätt att leva har fört med sig är ganska många bra saker som vi inte vill vara utan. Men ibland undrar jag, vad gör vi och på bekostnad av vad? En tillbakagång är i alla fall inte jag intresserad av.
Så.. vad är det då som gör att citatet talar till oss i väst? Vi som verkar fortsätta välja vägen “ensam är stark”? Pratar det om något vi saknar? Jag kan bara utgå ifrån mig själv och jag säger att det gör det. Definitivt och alldeles självklart. I vår strävan vann vi mycket men vi tappade också bort mycket. Vi kunde inte få allt och nu skaver det. Så här kommer den eventuellt största klyschan jag någonsin printat ned i skrift: VI BEHÖVER VARANDRA. Så enkelt (och SÅ svårt).
Vi kan inte sitta i våra hus med miljoner kvadrat per individ och sms:a varandra vid kontaktbehov och sen bekymrat prata om psykisk ohälsa.
Hur jag än vrider och vänder på det så blir summan att citatet stämmer och vi måste börja leva därefter. Vi måste inte flytta in i kollektiv hela högen (jag hade själv varit väldigt dålig på just det!) men öppna dörrarna och visa den ostädade verkligheten för hjälp. Finns det ingen nära familj som fungerar så leta likasinnade och ge barnen fler nära vuxna att knyta an till. (Motsatsen till inhyrd personal). Ingen människa kan bära hela föräldraskapet själv och jag ser inga tecken på att vi mår bra av det heller. Gör ni?
*Ursprung okänt
