Höga förväntningar bidrar lätt till besvikelse, känner vi igen det? Samtidigt är de där cirka tio veckorna heliga för många. Sommaren är kort. Och din semester är förmodligen ännu kortare. Såklart vi vill maxa! Det behöver inte ens betyda dyra resor och välplanerade utflykter. Men vi ser liksom någon slags harmonisk glans när vi ser de där heliga sommardagarna framför oss – barnen skrotar runt och typ samlar stenar, leker med insekter och fångar en krabba. När den harmonin inte alls infinner sig och bråk i familjen (hjälp) uppstår blir det lätt en krock i oss. De skulle ju inte sitta med skärm dygnet runt?! Vi bestämde ju faktiskt det!
"De skulle ju inte sitta med skärm dygnet runt?! Vi bestämde ju faktiskt det!"
Lösa konflikter i familjen
Ovanstående scenario är bara ett av otroligt många liknande som banar väg för de ökända semesterkonflikterna. Önskan om till exempel skilsmässa kommer inte sällan under just långledighet.
Är det det som händer, det som blir en krock? Förväntningar som inte matchar verklighet?
Då är ju nästa undran (i alla fall för mig): ska jag inte ha några förväntningar alls då? Sätta ribban så lågt att absolut ingenting blir en besvikelse och att jag ens lyckas ge barnen mat på dagarna en triumf? Hur kul låter det? Vi måste väl kunna drömma lite, planera in det där somriga vi längtar efter resten av året men samtidigt inte behöva bada i konflikter hela semestern..?
Vad är en konflikt? Vid en snabb googling säger Wikipedia: ”Konflikt innebär ett möte mellan sådant som inte är förenligt. Ordet konflikt kommer från det latinska ordet conflictus som betyder sammanstötning, att kollidera, råka i strid.”
Men viljor, känslor och åsikter är ju (och ska vara!) olika. Det vill säga automatiskt oförenligt? I en familj är det således ganska oundvikligt med konflikter.
Hur vi hanterar dem och hur de påverkar oss och familjedynamiken är med andra ord det vi ska lägga fokus på. Inte att drömma om ett konfliktfritt liv utan bråk i familjen.
Vidare sökning säger att vi faktiskt kan planera för hur vi ska ta konflikterna i sommar. Många psykologer skriver att vi bör ha en plan. Dels bör vi prata med varandra innan semestern. Detta är givetvis lättare ju äldre barnen är. Prata om förväntningar och red ut hur ni alla ser på ledigheten. Kanske vill någon ut på äventyr var och varannan dag och en annan är nöjd med en bok i en hängmatta. Addera x antal känslor och viljor till i den ekvationen och konflikten är ett faktum.
För visst är det lätt att ta förgivet att alla andra också vill ha kul och mycket action hela ledigheten om man själv är sådan? Hängmatta kanske jag inte hade klarat i fem minuter...
Prata om förväntningarna alltså och försök ha respekt för de andras önskemål. Ibland måste vi mötas på mitten och ibland kan vi dela upp oss. Att alla ska gilla allt samtidigt kommer inte ske.
Planera för bråk i familjen
Att planera för det oväntade och ha backup-planer kan också vara en god idé. Hyra liten stuga med utedass kan vara superhärligt om solen skiner och allt det där som tillhör vår kära bild av hur en semester ska se ut. Men är det tio grader och regn hela tiden krävs det förmodligen något annat av de vuxna. Det kan vara bäddat för konflikter att sitta inomhus, typ på varandra, på 30 kvadrat i fyra veckor. Det kan också bli bästa grejen någonsin, men eventuellt krävs en plan. (Vi är många som är ”bra” på att ramla in i situationer och i småpanik behöva omorganisera hela situationen – det är inte att rekommendera..trots att det kan vara kul det också..ibland).
Vi kanske också ska fundera lite på att i så som vi lever idag – där alla i familjen gör saker på olika håll, ibland större delen av dygnet, blir det en enormt stor omställning att plötsligt vara allihop under samma tak, större delen av dygnet (som det är för många under sommaren). Att tro att det ska passera friktionsfritt känns lite tokigt. Det kan vara bra (för vissa) att bryta den samvaron då och då. Fastna inte fullständigt i att ni i familjen måste sitta ihop plötsligt, från att kanske knappt ha setts. Se över era behov och ta det utifrån det. Jag är ganska säker på att de flesta familjer inkluderar medlemmar med både mer och mindre sociala behov. Utgå inte ifrån att alla vill och behöver samma.
Att synliggöra för sig själv kan också vara en bra idé. Är vi alltid medvetna om våra egna förväntningar eller hänger de bara med? Jag tror att många av oss ställer omedvetna krav på både oss själva och våra barn. Vi förknippar ”krav” med något hårt och strängt samtidigt som vi ser oss själva som så öppna och tillåtande. Men krav tänker jag kan komma i många olika former! Att barnen plötsligt ska ha glömt vad skärm är och vara nöjda med det lilla, är ju också krav, utifrån det vi lever i. Att alla bara ska skrota omkring och vara allmänt harmoniska är krav. Att laga härlig (”enkel”) sommarmat varje dag är krav. Och möter vi inte kraven blir vi besvikna. Det ser ju så lätt ut i tankarna. Det kravlösa livet vi förväntar oss av semestern innehåller förvånansvärt många krav, tänker jag…
Planering, sänkt ribba och förståelse för andras (och sina egna!) behov är de ledord jag hittar när jag söker lösningen på en semester med färre konflikter. Men visst är det lätt att både vara förklok och efterklok.. Att prata tror jag dock nästan aldrig kan vara fel. Bråk i familjen kommer finnas. I det där minitorpet utan toalett, med regn varje dag och tusen uteblivna bad – skapa lite mer förståelse för varandra och ta tillfället i akt att öva på att känna igen och berätta om sådant som känns. Våra känslokort är finaste hjälpen på traven om ni frågar oss (och tusentals familjer!)
