Filippa är grundare för Bonki. När vi tagit fram känslokort för barn har hon naturligtvis funderat på sin egen barndom, och hur känslor ter sig för barn.
Små barn upplever många känslor, precis som vi vuxna. De känner frustration, skam, glädje, oro, ilska… Men till skillnad från oss vuxna har de inte orden att beskriva dem. Istället visar sig känslorna i ansiktet, i kroppen och beteendet. Jag har tänkt mycket på min barndom när vi tagit fram känslokort för barn.
”Jag var liten i slutet på 80-talet och att prata om hur jag som litet barn kände mig var ingen som tänkte på. ”Det finns inget att vara rädd för!”, ”Sluta nu. Alla andra barnen…”
Från det att vi föds börjar vi lära oss hantera känslorna i oss. Vi lär oss det genom att uppleva våra näras reaktioner på de känslor vi uttrycker.
”Ju mer jag inte skulle vara rädd och orolig, ju räddare och oroligare blev jag. Ju jobbigare blev jag för min mamma som inte kunde lämna mig någonstans.”
Att vara liten och rädd...
Som liten var jag väldigt rädd. Rädd för det mesta. Rädd för att mamma skulle försvinna, rädd för att det var något i min garderob, rädd för att vara ensam, rädd för att vara bland folk. När jag tänker tillbaka på min barndom så är många av mina minnen präglade av en odefinierbar oro.
Jag visste inte att det var oro jag kände, jag visste inte varför jag var rädd. Jag tror aldrig jag yttrade de orden alls. Jag bara gnällde och satte mig emot, och höll krampaktigt fast i min mamma
Att vara vuxen och minnas...
Nu är jag vuxen och jobbar med mina känslor dagligen, mycket i relation till mina barns känslor. Att inte reagera med mina känslor på deras känslor.
De senaste åren har jag spenderat mycket tid med vår leg. Psykolog Ida Welbourn när vi har tagit fram korten. Många och långa diskussioner om hur man ser sina barn, ger dem och sig själv verktyg att hantera deras känslor. Det är svårt!
Ett genomgående råd eller kanske riktlinje Ida alltid kommer tillbaka till är att man måste lyssna. Inte bara på orden som sägs utan på reaktionerna och agerandet.
Men man måste samtidigt skapa tydliga ramar för hur barnet får agera och hur man får lov att uttrycka sig, men uttrycka det med empati för vad barnet försöker säga.
