Nu har jag försökt skriva en liten text om hälsa och hur man pratar om det med barn, fler gånger än vad som förmodligen är hälsosamt (tihi).
Så nej - jag struntar i det snusförnuftiga och uttrycker det såhär:
Var hälsosam, lär barnen om kost och rörelse - men gör det med kärlek! Låt dem testa och förundras av smaker från hela världen (sött som salt och allt däremellan) och rör er tillsammans (promenera, bygg en hinderbana ute på gården, hoppa i sängen, yoga ihop på kvällen framför Youtube - vadsomhelst).
Var också “ohälsosam” - bryt reglerna. Ingen dör om godiset äts en tisdag och inte en lördag. Kanske var det det mest hälsosamma valet ni gjorde den veckan. För att ni behövde det och för att ni skrattade mer än på länge, hela kvällen. Ta bort skärmar och speglar en stund och dansa med HELA kroppen och HELA hjärtat.
Oavsett - kasta den “gamla läran” med två ledsna trista små grönsaker (per måltid) som ALLA ändå hatar men “måste äta annars blir det inget lördagsgodis” åt helvete (rent ut sagt). Tvång och matångest har väl aldrig skapat en hälsosam inställning till varken mat eller träning?
Jag är absolut inte yrkeskunnig här men med det ovan som grund är samtalen kanske kanske lite lite lättare när barnen blir större och tonåren sakta inträder? För världen utanför är brutal. Bilden av hälsa är sjuk. Idealen omöjliga att undgå. Barnen behöver en stabil grund att stå på för att i alla fall ha en chans att tacklas med det!
Hälsa är väl det vi ger dem, varje dag, hela tiden? (Inte de ledsna grönsakerna och ångest över att man har tröttnat på fotbollsträningen).
