Såhär skriver BUP (Barn- och ungdomspsykiatri) om självbild och identitet:
”Identitet är en självklar känsla av att vara en egen person med egna egenskaper, tankar, åsikter och en egen personlighet. Identitet är också en självklar känsla av att kunna vara sig själv och att våga stå för den du är.
Din identitet skapar du genom att förhålla dig till din omvärld på olika sätt. Med omvärld menas människor du möter, intryck du får och erfarenheter du gör. Sådant gör att du börjar se på dig själv i förhållande till det som du upplever och att du kan jämföra dig med omvärlden. Du börjar tänka på vad du tycker är viktigt, vad du gillar och inte gillar, vad du står för, och så vidare. Du utvecklar alltså en självbild – hur du ser på dig själv – och det är genom den som du bygger din identitet.
Självbilden formas också av hur du blir behandlad av andra människor. Det är extra viktigt att bli bekräftad av viktiga personer i ens liv. Det visar att du är betydelsefull och viktig och genom det får du en stärkt självbild. Att utveckla sin egen identitet är något som pågår hela livet och som börjar redan när du är liten. I nioårsåldern blir barn mer medvetna om hur de är i andras ögon och börjar tänka på hur deras identitet ter sig.
I tonåren är det vanligt att många saker händer i livet som gör att du kanske börjar tänka mer på din identitet. Relationen till föräldrarna förändras när du börjar bli vuxen och ska stå mer på egna ben. Kanske får du också nya intressen som gör att du inte längre har lika mycket gemensamt med gamla kompisar. Du kan också få nya kompisar och kärleksrelationer. Det blir viktigt vem du själv är i förhållande till andra.
Det är normalt att som tonåring fundera mycket på sin självbild och identitet. Det är en period i livet när du kanske börjar ifrågasätta sådant som känts självklart tidigare, du börjar tänka på nya sätt och ha mer egna åsikter. Du kan se det som en period i livet när du har möjlighet att prova dig fram när det gäller tankar och beteenden. På så sätt kan du komma fram till vem du är och hur du vill uppfattas av andra, det vill säga få en tydligare självbild och bygga en identitet.
För vissa kan allt det här göra att de ibland känner sig osäkra och förvirrade över sin egen identitet. Det skulle kunna kallas för en identitetskris.”
Identitet är något vi funderar över från och till hela livet men under barndomen/tonåren händer det mycket. Under dessa år är det vanligt att livet känns jobbigt i perioder. ”Vem är jag?” är en stor fråga. Hur vet vi det? Hur lär vi känna oss själva?
Det är viktigt att be om hjälp om ditt barn/din tonåring har det jobbigt och mår dåligt. Våra känslokort kan absolut hjälpa för att få samtal att sätta igång och för att skapa förståelse för känslor och på så vis kunna be om hjälp, men vid minsta oro eller för stöd och rådgivning bör du kontakta till exempel BUP där du bor. De hjälper er framåt med passande stöd.
