Jag har pratat med tre olika personer om barn. Om att vara barn, jobba med barn, om att bemöta barn, att trösta barn och lite andra tankar kring just barn och känslor. Känslor i förskola och från någon som vet: hur är det att vara barn idag?
De jag pratade med är:
Kim, 11 år som älskar att skriva. Hon skapar sina egna berättelser och utforskar olika världar genom ord. Hon har en livlig fantasi och spenderar mycket tid med att dagdrömma om äventyr. Kim är ivrig att lära sig mer om skrivandets konst och drömmer om att bli författare när hon blir stor. Då ska hon skriva böcker som får barn att må bra, säger hon.
Tina (23 år) är socionomstudent som brinner för att hjälpa barn. Hon har nyligen avslutat sin praktik på en montessoriskola, där hon fått möjlighet att arbeta nära barn och stötta dem i deras lärande och utveckling. Hon strävar efter att skapa en trygg och stödjande miljö för barnen och är övertygad om att varje barn har unika förmågor och potential att växa.
Den 67-åriga barnskötaren Agnes har spenderat många år med att ta hand om barn. Agnes har sett förändringar i hur vi interagerar med och uppfostrar barn över tid och har en unik insikt i hur samhället och tekniken har påverkat barnens vardag. Hon har ett brett perspektiv som sträcker sig från traditionella synsätt till mer moderna perspektiv.
Med andra ord tre personer som har olika åldrar och bakgrunder, men som delar en gemensam passion för barn och deras välbefinnande.
Intervju med Kim, Tina och Agnes
Vad tror du är viktiga egenskaper att ha när man ska jobba med barn?
Kim (11 år): Jag tror att det är viktigt att vara snäll och tålmodig när man jobbar med barn. Man måste kunna lyssna och förstå vad de behöver. Man ska också vara rolig. Och lyssna!
Tina (23 år): För att jobba med barn är det viktigt att vara empatisk och lyhörd. Man måste kunna sätta sig in i barnens känslor och behov. Flexibilitet och anpassningsförmåga är också viktigt eftersom varje barn är unikt och har olika sätt att lära och växa på. Att vara tålmodig och ha en positiv attityd är också avgörande för att skapa en trygg och stödjande miljö för barnen.
Agnes (67 år): En viktig egenskap för att jobba med barn är att vara omtänksam och ha en genuin kärlek för barn. Man måste vara lyhörd för deras behov och kunna erbjuda trygghet och stabilitet. Jag försöker att inte döma och peka finger, utan istället se varje situation som unik. Det behövs tid och närvaro för att skapa förtroende.
Vad tror du är de största skillnaderna i hur man jobbade med barn för femtio år sedan och nu? (Kim frågade jag istället om skillnaden mellan nu och när hennes föräldrar var små).
Kim: Jag tror att en stor skillnad är att det finns mer teknik nu. Idag har nästan alla datorer och mobiler, och barn kan spela spel och titta på roliga videos. Förr hade de kanske inte så mycket teknik att leka med. Jag tror också att det kanske var striktare regler och mer strängt förr. Nu kan vi ha mer frihet att välja vad vi vill göra. Barn är viktigare nu. Då bestämde vuxna allt.
Tina: En av de största skillnaderna är nog att det har blivit mer fokus på barnets delaktighet och inflytande. För femtio år sedan var det mer vanligt att vuxna bestämde allt och barnen fick följa efter. Nu värdesätts barnets röst och det finns en ökad medvetenhet om deras rättigheter och behov. Det har också skett en utveckling inom pedagogik och det finns fler olika metoder och filosofier att ta hänsyn till. Det är bra!
Agnes: En stor skillnad är att det har blivit mer fokus på barnets välbefinnande och individuella behov. För femtio år sedan, när jag var ung, var förskola inte heller samma sak. Många var hemma. Och nu har vi mer kunskap om barns utveckling och betydelsen av att ge varje barn stöd utifrån deras unika behov. Det finns också mer medvetenhet om barnets rättigheter och skydd, och det har skett förbättringar i regler och rutiner för att säkerställa deras trygghet. Barn är människor. Det låter hemskt, men så tänkte man inte alltid då, enligt min erfarenhet..
Har du någon speciell vuxen som hjälpte dig eller som du tyckte var bra när du var barn? Vad var det som var så bra med den personen?
Kim: Ja, min mamma har alltid varit en speciell person för mig. Hon är alltid där för mig och stöttar mig i allt jag gör. Hon är också bra på att lyssna på mig och ge mig råd när jag behöver det. Hon är snäll och omtänksam, och jag känner mig trygg när jag är med henne. Jag tycker om att hon också är rolig och att vi kan ha kul tillsammans. Hon är faktiskt lika tokig som mig!
Tina: Jag hade en lärare på lågstadiet som jag tyckte var väldigt bra. Hon var väldigt engagerad och inspirerande. Hon visade ett genuint intresse för varje elev och lyssnade på oss. Hon skapade en trygg och inkluderande miljö där vi kände oss sedda och värdefulla. Hon var också bra på att utmana oss och hjälpa oss att utvecklas både akademiskt och som personer. Så fattade jag det ju inte då, som liten..men jag har förstått nu i efterhand att det var så.
Agnes: När jag var barn hade jag en granne som var som en extra mormor för mig. Hon var alltid där för mig när jag behövde prata eller få tröst. Hon hade en lugn och trygg närvaro som gjorde att jag kände mig bekväm med att dela mina tankar och känslor med henne. Hon var också en fantastisk lyssnare och gav mig kloka råd när jag behövde det. Hon var en viktig stödjande vuxen i mitt liv.
Hur tror du att vi kommer att arbeta med barn om 100 år?
Kim: Jag tror att om 100 år kommer vi ha ännu mer spännande saker att lära oss. Kanske kommer vi att ha robotlärare som kan hjälpa oss att lära oss saker på ett roligt sätt. Det har jag sett att det nästan redan finns! Men även om teknik förändras tror jag att det viktigaste kommer ändå vara att vi fortsätter att vara snälla och hjälpsamma mot varandra och att vi har vuxna som bryr sig.
Tina: Om 100 år tror jag att det kommer finnas ännu mer fokus på individanpassad undervisning och att barnens intressen och behov kommer att tas ännu mer hänsyn till. Vi kommer att använda oss av avancerad teknik och virtual reality för att skapa mer realistiska och engagerande lärandemiljöer. Inte som nu när alla måste lära sig samma saker samtidigt. Sen tror jag att betydelsen av social interaktion och relationer kommer att vara kanske nästan ännu viktigare – det artificiella får aldrig ta över.
Agnes: Jag tror att även om tekniken kommer att utvecklas och förändra sättet vi arbetar med barn, kommer behovet av mänsklig närvaro och omsorg att fortsätta vara viktigt. Vi kommer alltid att behöva vuxna som kan ge trygghet, kärlek och stöd till barnen. Förhoppningsvis kommer vi att ha en mer holistisk syn på barnets utveckling och fokusera på att främja deras välbefinnande i alla aspekter av livet. Vi kommer att fortsätta att lära oss och anpassa oss efter barnens behov och förändrade samhälleliga förutsättningar.
Vad är ditt bästa tips på hur man tröstar ett barn som är ledset?
Kim: När jag är ledsen tycker jag om när någon tröstar mig genom att vara nära och lyssna på mig. Det hjälper när någon visar att de bryr sig och försöker förstå hur jag känner. Att få en kram eller bli tröstad med snäll röst brukar hjälpa.
Tina: När ett barn är ledsen är det viktigt att visa empati och bekräfta deras känslor. Att sitta bredvid dem, lugnt och tålmodigt lyssna på vad de har att säga och ge dem en trygg famn kan vara tröstande. Det är en balansgång mellan att visa att det ledsna är okej och att om/när det krävs, vägleda barnet i det och vidare..
Agnes: När ett barn är ledsen är det viktigt att visa förståelse och låta dem uttrycka sina känslor. Att sitta ner med dem, hålla om dem och lugnt prata med dem kan ge tröst. Ibland kan det också hjälpa att erbjuda en favoritlek eller ett mjukt gosedjur att hålla i. Att vara närvarande och visa att man finns där för dem är det viktigaste i tröstprocessen.
Vilka är de vanligaste misstagen som vuxna gör när de jobbar med barn, tycker du?
Kim: Ibland kan vuxna bli för arga eller stränga när barn gör misstag. Det kan göra mig rädd eller ledsen. Ibland glömmer de också att lyssna på vad jag har att säga och tar inte mina åsikter på allvar. Jag tycker också att det är tråkigt när vuxna inte ger mig tillräckligt med tid och uppmärksamhet när jag behöver det.
Tina: Ett vanligt misstag är att vuxna inte tar barns känslor och åsikter på allvar. Ibland kan de vara för dominerande och styra för mycket över vad barnen ska göra istället för att ge dem möjlighet att utforska och lära på eget sätt. En annan vanlig miss är att inte vara tillräckligt lyhörda för barns behov och signaler. Det kan vara viktigt att vara flexibel och anpassa sig till varje barns unika sätt att vara och lära.
Agnes: Ett vanligt misstag är att vuxna kan vara för upptagna med sina egna tankar och sysslor för att ge barn tillräckligt med uppmärksamhet. Ibland kan de också vara för snabba att döma eller förstå barnets handlingar. Att ha för höga förväntningar på barn och inte vara tillräckligt tålmodiga kan också vara ett misstag. Det är viktigt att förstå att barn utvecklas i sin egen takt och behöver stöd och förståelse under vägen.
Vi tycker ju att känsloprat är något av det viktigaste som finns! Om du vill införa mer prat om känslor i din vardag eller på din arbetsplats, klicka här! Våra känslokort används förutom i tusentals familjer även i förskolor, skolor och inom barnpsykiatrin.
