Hur bemöter jag mitt barns/tonårings berättelse?

Hur bemöter jag mitt barns/tonårings berättelse?

Av: Ida Welbourn

När ditt barn eller tonåring delar med sig av något med dig är det viktigt att visa att du lyssnar och bryr dig om vad de har att säga.

Här är några tips på hur du kan bemöta dem på ett stödjande sätt:
Uppmuntra dem att fortsätta: Om de verkar tveksamma eller osäkra på om de ska fortsätta att berätta, uppmuntra dem att fortsätta genom att säga något som "Berätta mer om det" eller "Jag lyssnar".
Bekräfta deras känslor: Försök sätta dig in i deras situation och försök förstå deras känslor. Visa empati genom att t ex säga "Det låter som att du känner dig väldigt ledsen/orolig/arg."
Ställ öppna frågor: Detta hjälper dem att utveckla sin berättelse och få uttrycka sig fritt. Undvik att ställa ledande frågor eller ge råd eller lösningar.
Ha inte bråttom, ge tid för att tänka: Om du inte vet vad du ska svara eller själv blir bekymrad av deras problem, ge både dig själv och barnet/tonåringen tid att tänka och bearbeta sin situation. Säg något som "Jag förstår att det här är svårt för dig, jag finns här för dig när du behöver mig” eller ”jag uppskattar att du berättar för mig, jag vill gärna hjälpa dig om du vill”.
Ha koll på dina egna reaktioner: Undvik att reagera känslomässigt om barnet berättar något du regerar negativt på. Genom att ställa öppna frågor kan du få mer information om vad som händer i barnets liv. Informationen hjälper dig att veta när du behöver uppmuntra och när du behöver hjälpa
barnet att lösa sitt problem.
Bjud in till fortsatt samtal: Om ni inte hinner klart eller behöver betänketid så bjud in dem till fortsatt samtal t ex "Jag pratar gärna vidare om detta" eller ”Låt oss fundera och fortsätta prata om det”.

Specifikt för tonåringar:
Visa att du är intresserad, ta dig tid att lyssna och att ställa frågor. När du signalerar att du har tid är chansen större att tonåringen fortsätter att berätta. Om din tonåring närmar sig dig så ta chansen och försök prioritera tonåringen vid det tillfället.
Ställ öppna och nyfikna frågor som hjälper vidare men utan att ställa krav.
Om det blir för stort fokus på att man ska prata kan det få motsatt effekt. Ett bra sätt är därför att ställa frågor vid andra tillfällen t ex när ni gör någonting tillsammans, lagar mat, sitter i bilen eller promenerar.
Hitta en balans för tonåringar vill oftast inte att du som vuxen ska vara helt tyst, men heller inte att du ska ta över och prata för mycket.
Ta det lugnt och ha tålamod. Bara för att du som vuxen ställer frågor kan du inte förvänta dig svar direkt. Om tonåringen avvisar dig när du försöker ta kontakt kan du säga att du finns där om den vill prata eller umgås senare. Märker du däremot att tonåringen börjat isolera sig från dig och andra kan
det vara tecken på att tonåringen mår dåligt och kan behöva mer hjälp.
Ha inte för höga krav på dig själv som vuxen/förälder. Utgå ifrån att du gör så gott du kan. Det viktiga är att visa omsorg och försöka finnas till hands. Om det blir för svårt kanske det finns någon annan som tonåringen har förtroende för som du kan be om hjälp.