Varför är det så viktigt att lyssna på sitt barn?

Varför är det så viktigt att lyssna på sitt barn?

Av: Ida Welbourn

Leg. psykolog & Leg. psykoterapeut

Alla människor, barn som vuxna, behöver bekräftelse på att vi är sedda, hörda och är viktiga. För barn är det särskilt viktigt för deras utveckling av dem som personer, deras självkänsla och empati.

Självkänsla, respekt och trygghet: Att lyssna på sitt barn gör att barnet känner sig sedd som en individ och medmänniska, får det att känna sig respekterad och inkluderad vilket stärker barnets trygghet och känsla av gemenskap. Ett barn som blir lyssnat på utvecklar sin personlighet genom att bli bekräftad och speglad, får ord och en känsla för vem det är, sina egenskaper, intressen och vad det tycker om/inte tycker om.

Förståelse och språkutveckling: Att lyssna på sitt barn blir gyllene tillfällen att utveckla barnets berättelser med följdfrågor, intresse och nyfikenhet på barnets upplevelser och att hjälpa barnet att sätta ord på känslor och egenskaper som utvecklar barnets förståelse för sig själv och andra människor. 

Kommunikation och medkänsla: När du lyssnar på ditt barn är du en förebild för sociala och empatiska förmågor och du lär det grunderna i mänsklig samvaro och kommunikation, t ex att inte avbryta, att vänta på sin tur, att få prata till punkt, att få uttrycka sig på sitt eget sätt, att ha olika uppfattningar och åsikter. Det yngre barnet lär sig turtagning, dvs att bli lyssnad på och att själv lyssna, som är en viktig social förmåga.

Varför är det viktigt att lyssna på sitt barn? Det blir lätt att förstå om vi tittar på motsatsen: Barn som inte känner sig lyssnade på känner sig inte sedda, de känner sig oviktiga, bortprioriterade och ointressanta och de får då en dålig uppfattning om sig själva, låg självkänsla, kan bli överdrivet tysta eller bråkiga för att de inte vet spelreglerna för samtal eller inte har erfarenhet av att bli tagna på allvar. Tänk dig själv som vuxen hur det är att samtala med en nära vän som hela tiden kollar på sin mobil, verkar tänka på annat eller bara pratar om sig själv. Skillnaden är att du som vuxen kan tala om detta för vännen eller besluta sig för att inte hänga med denna så ofta, medan barn inte har detta val utan är utlämnade och beroende av att deras vuxna lyssnar och är närvarande. 

För lite äldre barn och tonåringar: Att lyssna på sitt barn/tonåring gör att du kan fånga upp information som barnet vill berätta för att få inblick i barnets liv och för att kunna följa upp det. Ett barn som berättar något viktigt som inte följs upp, t ex ”hur gick det med kompisen/provet/träningen” etc efter att ha beskrivit något av detta som problematiskt eller svårt kan känna sig oviktigt eller bortglömt, och med tiden ge upp att ens försöka.

Ta hjälp av våra känslokort i samtalen med barn och ungdomar. Du hittar dem HÄR