“Varför ska jag lyssna på dem överhuvudtaget om de kan ljuga hur mycket de vill?!” utbrister min 12-åring påtagligt irriterad mitt i en utfrågning av partiledarna, riktad till barn.
Vi har tillsammans lyssnat på några av partiledarna och pratat lite om att det är lätt att bara säga bra grejer i sådana här utfrågningar - det är lite som reklam och man kan hålla med dem om (nästan) allt. Inget de säger låter i alla fall helt värdelöst. Men barn (nu adresserar jag de som har passerat småbarnsåren) ser ju mer än dessa tillrättalagda debatter. De hör vuxna prata om den politiska “cirkusen” (där galenskaperna avlöser varandra..), de ser klipp på sociala medier och snappar upp hur fullständigt idiotiskt och opålitligt vuxna människor kan bete sig. Politik för barnen tänker jag är en salig blandning av förljugen reklam och galna utspel? Dessutom är detta fenomen ganska nytt - dels hur den politiska debatten ser ut idag och dels hur snabbt information (korrekt eller felaktig) når oss.
Detta måste ju skapa en hel del oro i många barn? Oro som vi som är vuxna och har barn idag inte nödvändigtvis kan relatera till för när vi var små var politik något annat..? Jag har verkligen noll svar på detta - cirkusen oroar ju även mig så jag kan inte låtsas som att det alltid är sunda beteenden - det vi ser.
Men några tankar. Det första är att kunskap som bekant är makt. Genom att (på den nivån det går åldersmässigt) prata om dels vad partierna står för (om barnet visar intresse för det) och dels prata om hur politikerna väljer att framställa sig själva - och varför. (Får man (som politiker) ljuga? Måste man göra allt man har sagt?) Så mycket info passerar barnens hjärnor idag så jag tror att de har försprång här - de ser snabbt igenom sådant som vi blint trodde på (någon hade ju sagt att det var så…)
Att skönmåla tokigheterna fyller nog ingen funktion (om åldern tillåter)? Världen ser ut som den gör - fundera kring det ihop och prata om att det på många sätt är skevt och att det kan kännas oroligt för både små och stora. Men nämn också att det kan se annorlunda ut. Att politik kan förändra världen till det bättre. Låt inte ett antal dårar eller en tid i historien definiera vad politik är. Prata prata prata (om du märker att behov finns) och låt samtalen leda till möjlighet att förändra (det ger i alla fall mig en känsla av kontroll och hopp!)
