Det sägs att vi kan undvika utbrott om vi har lärt oss att sätta ord på känslor. Utbrott kommer givetvis av olika anledningar men kanske sker de oftast när orden inte räcker till, när allting bara liksom exploderar inombords utan att verktygen att hantera det finns tillgängliga? Barn som bråkar är inte lätt. (Eller är det vårt sätt att se det som är problemet..?)
Arga barn och barn som bråkar?
Ilska eller att kunna bli arg är viktigt. Vi blir arga om vi behandlas orättvist, om vi känner att vi är i underläge, blir påhoppade eller fysiskt eller verbalt. Många kan också bli arga av att höra eller se något som går emot en princip de håller fast vid. Ilska är en känsla som signalerar till oss att vi behöver samla kraft för att förändra eller ställa tillrätta. På så sätt kan ilska fungera som en problemlösare eller en igångsättare. Den finns där för att hjälpa oss.
Ilska är nödvändig, men för de som har svårt att kontrollera den, kan den vara ett problem.
– Det är också viktigt att föräldrar kan ”bära” barnets känslor och hjälpa barnet att lära känna sin känsla och uthärda den. ”Det brister inte fast du blir jätteledsen just nu, det går om. Jag kan hjälpa dig att bära det.” säger Petra Boman, neuropsykolog (källa: folkhalsan.fi) Enligt Petra måste vi bli bättre på att sätta ord på känslorna och analysera utbrotten för att på så vis ha möjlighet att undvika dem.
Alla som lever med barn vet att det inte är lätt. Så mycket mer än barnets känslor spelar in i vardagen och det är inte alltid vi lyckas med det vi egentligen vet är bra och fungerande. Arga barn blir arga vuxna..
BUP skriver: ”Under uppväxten behöver du oftast hjälp av föräldrar eller andra vuxna för att reglera och ta hand om dina starka känslor. Vissa personer har svårare än andra att kontrollera sin ilska. Det kan både handla om att du blir arg i situationer där det egentligen inte finns någon anledning att bli arg och att du överreagerar och blir överdrivet arg i situationer då det inte riktigt blir som du vill. En del personer har väldigt svårt att stoppa sina ilskeutbrott. Att ha problem med att kontrollera sin ilska får ofta konsekvenser i relationerna med andra människor. Det kan till exempel leda till att personer i ens omgivning blir rädda eller drar sig undan. Den som har fått ett utbrott kan också få skuldkänslor och må dåligt över att ha betett sig illa.”
Det finns såklart många situationer då professionell hjälp är nödvändig. Då är till exempel BUP ett alternativ. Men ilska, och även utbrott, går vi alla igenom i perioder i livet och det talar om något för oss. Arga barn säger oss något.
– Ilska är en viktig känsla för barn. Den uttrycker barnets integritet, behov och viljekraft. Det barn som inte får visa ilska växer ofta upp till en person som inte kan hantera frustration. Eller som inte kan bli arg, bara ledsen, och ser sig själv som ett offer, säger Jana Söderberg, samtalsterapeut i psykosyntes och författare till boken "Våga vara" (källa: trygghansa.se)
”Ibland förstår vi inte vårt barns ilska, vi tycker att den är överdriven eller grundlös. Antingen blir vi själva arga, eller så gör vi allt för att barnet ska bli på gott humör igen.” säger Jana.
Och visst känner vi igen det? Kanske förstår vi egentligen, men där och då ter det sig så väldigt onödigt att skrika över en liten glass (eller vad det än är). Då måste vi verkligen vara ”vuxna nog” att greppa vad det egentligen handlar om. Att skrika tillbaka funkar ju liksom sällan..
”Om vi vågar möta känslor utan att genast försöka ta itu med dem på olika sätt kan vi också sluta känna ansvar för att våra barn ska vara hundraprocentigt glada hela tiden.” säger Jana vidare och detta säger i alla fall mig så mycket om hur jag själv fungerar i olika lägen. När jag är trött och tålamodet är lågt går jag lättare till att försöka justera och ”fixa”. En så kallad quick fix, som lättare mutor och tafatta försök att rationalisera ligger nära till hands. Är jag däremot mer stabil och trygg så har jag mycket lättare att förstå varifrån barnets känsla kommer och hur jag ska ge respons på dem. Kanske är det bra att få finnas i det som känns en stund. Kanske behöver jag inte ersätta det som känns med något annat (enligt mallen) mer positivt.
Arg vuxen, argt barn?
Ilska är nog svårt just eftersom det triggar en hel del i många av oss. Starka känslor och höga ljud gör ju inte sällan det. Att skrika tillbaka eller i alla fall höja rösten är en impuls som vi kanske upplever inte går att stoppa. I teorin ja, men där och då upplever många att det är oerhört svårt.
Vad kan vi göra för att bli bättre på att bemöta dessa starka känslor? ”Inte helt lätt i ett samhälle där problem ska åtgärdas snarast, och där obekväma känslor ofta ses just som något sådant - problem.” säger Jana Söderberg. Vi har med andra ord lärt oss att vi ska ta bort det som är jobbigt. Gärna snabbt..
För att inte agera i affekt behöver vi bli känslomedvetna själva. Först då kan förändring ske. Det är svårt att lära barnen att bli känslosmarta om vi själva inte är bra på våra känslor. Vi behöver veta vad vi pratar om för att lära eller stötta våra barn. Men jag tänker att ingen förälder är proffs från start. Att växa upp och lära tillsammans med barnen är något de allra flesta gör, oavsett om vi faktiskt ser det så eller inte. Deras resa är också vår och kan vi, med dem bredvid, lära oss det vi i den bästa av världar skulle ha lärt oss tidigare, så är det ju faktiskt något väldigt fint.
Läs också Känslor som krockar
