I ett tidigare blogginlägg pratade vår psykolog Ida om varför det är viktigt att lyssna på sina barn. I den lilla texten som följer här nedan funderar jag kring detsamma. Inte vetenskapligt, inte psykologiskt – bara skrivet ur en (ibland) desperat förälders tankar och känslor kring rädslan att vi idag glömmer att lyssna (och låter annat ta lyssnandets plats).
Det är viktigt att lyssna för att vi måste förändra världen. Vi misstar dagligen hörande för lyssnande och bit för bit bygger vi en generation. I bruset den generationen upplever står LYSSNA inte högt i kurs. Vi springer förbi varandra, sneglar en sekund, rusar vidare. En like lurar oss att vi blir sedda, lyssnade på; men den är flyktig. Uppfyller inte känslan vi sökte. Lämnar oss tomma. I det kan vi inte lämna barnen. Vi kan ge dem allt det fantastiska det digitala bidrar med, men känslomässigt tror jag att det är viktigare än någonsin att finnas där. I en värld där unga skriker högre än någonsin (läs på om hur utbredd psykisk ohälsa är eller titta dig bara omkring..) och upplever sådant vi som har varit vuxna ett tag inte fullt ut kan relatera till, måste vi sätta oss ner och lyssna. Vi har ingen rätt att hoppas på en bättre framtid för våra barn om vi inte lyssnar på dem och gör de aktiva val som krävs - privat såväl som kollektivt.
