Att prata kris, krig eller konflikt med barn

Hur ska man prata om krig med barn? 

Det är mycket som händer i världen just nu som kan vara svårt att förklara för barn. Jordbävningar, mass-migration och krig är ämnen som barn ofta snappar upp och kan fundera mycket över och kanske bli rädda för. Här hemma i Sverige pågår en konflikt mellan gäng som påverkar många, vissa mer än andra. 

Men hur förklarar vi det oförklarliga för barn? Hur gör man för att prata om krig med barn? Vi har försökt att sammanställa olika råd till dig som tänker på hur du ska prata om krig med ditt barn. 

Att prata med barn om krig är en känslig och komplex uppgift. Barn kan vara känsliga för våld och konflikt, och det är viktigt att hantera ämnet på ett sätt som är lämpligt för deras ålder och mognadsnivå. Din uppgift som vuxen är att lugna, göra barnet trygg och stärka dess känsla av kontroll. Genom att möta barnets oro och vara ärlig byggs förtroende för oss vuxna. 

Det finns många olika sätt att göra detta på. BRIS  har en väldigt bra sammanställning av vad du kan göra. Vi rekommenderar även Skolverket  och Rädda barnens råd. 

När svåra och komplexa händelser sker kan det vara bra att komma ihåg att det kan vara klokt att inte lämna över dessa samtal helt till skola eller förskola. Det är du som vårdnadshavare som barnet (förhoppningsvis) är allra tryggast med. Det kan vara tryggast att detta samtal kommer från just dig.

Skapa en trygg miljö. Innan du börjar prata om något svårt med barn, vare sig det är om krig eller något annat som kan vara svårt, se till att de känner sig trygga och bekväma. Det kan vara en bra idé att ha samtalet i en lugn och avslappnad miljö där barnet känner sig säkert.

Anpassa informationen till barnets ålder. Det är viktigt att anpassa samtalet till barnets ålder och mognadsnivå. Yngre barn behöver mer förenklad information medan äldre barn kan hantera mer detaljerad och komplex information. Använd enkel språk och undvik att använda skrämmande eller grafiskt språk. Det gäller också att lyssna in barnens oro. Små barn kan behöva att vi som vuxna hjälper dem sätta ord på tankar som kan vara svåra och komplexa att uttrycka i ord. Detta gäller i synnerhet något som kan vara främmande och abstrakt som krig. Små barn kan även uttrycka sina frågor genom lek, medan äldre barn kan ställa mer konkreta frågor. Äldre barn i skolåldern kan även ta till sig mer konkret information. 

Lyssna på deras frågor och känslor. Barn kan ha många frågor och känslor om krig. Det är viktigt att lyssna på dem och svara på deras frågor så ärligt och ärligt som möjligt. Det är också viktigt att validera deras känslor och låta dem veta att det är okej att vara rädd, orolig eller förvirrad. Krig är svårt och kan väcka många känslor hos dig som vuxen. Försök att inte låta din egen oro, känslor eller åsikter påverka och ta över samtalen allt för mycket. 

Ge konkret information. Ge barnen konkret information om krig, till exempel var det pågår, vilka är de inblandade parterna och varför det har uppstått. Använd kartor, bilder och andra visuella hjälpmedel för att hjälpa dem att förstå. Det finns många böcker, filmer och webbplatser som kan vara till hjälp när du pratar med barn om krig. Använd dessa resurser för att komplettera dina samtal och ge barnen ytterligare information och perspektiv. 

Det kan vara viktigt för dig med äldre barn som har tillgång till platta, mobil eller dator och således internet att sitta med när de tar in information. När barnet kan söka sin information själv kan du vara proaktiv och ställa aktiva frågor om man känner av att barnet är oroligt eller funderar på något som pågår. Det kan även vara en bra ide att prata om källkritik och varifrån information kommer ifrån. Är information från social media pålitlig?

Det är viktigt att undvika att skrämma barnen när du pratar om krig. Använd inte skrämmande bilder eller skrämmande språk. Istället, försök att fokusera på information som kan hjälpa dem att förstå situationen och känna sig mer trygga. Det är ok att inte ha svar på allt. Du kan säga att du kan försöka finna svaret, så att barnet inte lämnas ensam med sin oro.

Det är viktigt att vara uppmärksam på balansgången mellan att svara ärligt på barnens frågor, inte vara skrämmande och samtidigt inte försöka övertyga om att allt är bra när det inte är det. Om dina svar uppfattas som att du försöker dölja sanningen kan det i sig vara en källa till oro.  

Fokusera på hopp och förändring. När du pratar om krig med barn, försök att inkludera hoppfulla budskap och berätta om hur människor arbetar tillsammans för att skapa fred och förändring. Berätta om historiska exempel på konflikter som har lösts fredligt och visa barn att det finns möjlighet till förändring. Prata med barnen om behovet av empati och medkänsla gentemot människor som påverkas av krig. Försök att uppmuntra dem att tänka på hur de skulle känna sig om de var i samma situation och vad de kan göra för att hjälpa. Det behöver inte betyda att du (falskt) säger att allt ordnar sig eller förminskar allvaret, men att visa att det faktiskt finns goda krafter i världen också. 

Ge barnen möjlighet att agera genom att delta i välgörenhetsarbete eller andra aktiviteter som kan hjälpa människor som påverkas av krig. Det kan ge dem en känsla av att de kan göra något positivt och göra en skillnad. Swishinsamlingar kan eller att skänka kläder exempelvis vara sådana möjligheter för barnet att göra något konkret.  

Tyvärr pågår det krig ofta och vissa pågår länge. Kriser och konflikter blossar upp och även om vi vill att det inte ska hända kommer det sannolikt att göra det. Att prata om krig med ditt barn är därför  något som blir återkommande samtal. Det finns även andra anledningar till att ett samtal inte är nog.

Krig är ett komplicerat ämne och det kan vara svårt att täcka allt i en enda konversation. Barn tar dessutom ofta in information i små bitar och behöva lite tid för att bearbeta svaren för att sen återkomma med en följdfråga. Försök att ha återkommande samtal med barnen och uppdatera dem med ny information när det behövs. 

Vi kan inte styra allt i världen, och vi kan inte skydda våra barn mot allt. Men vi kan vara en trygg och stödjande förankring när de lär sig navigera livets svåraste ämnen.