En liten mening som i all sin enkelhet har fått stor genomslagskraft för att den säger så väldigt mycket. Att i vår tid av oändliga möjligheter, välja att vara snäll, god och omtänksam är inte alltid den lätta vägen. När den gängse normen är att vara tuff och självständig kan valet att vara snäll vara den rebelliska handlingen. Så enkelt i teorin; svårare i verkligheten. Kanske för att de flesta av oss inte tror att “snäll” är ett aktivt val, utan något man liksom bara är. “Hen är väl snäll” är något vi säger om en person som vi inte har så mycket att säga om. Vi säger i alla fall något, kanske vi tänker. Det är inte dåligt men vi tillskriver inte heller meningen ett direkt positivt värde - snarare neutralt. Vi hade nog lika gärna kunnat säga “hen är som hen är” (d.v.s. ingenting..)
Ordet snäll förknippas med andra ord ibland med naiv, mesig, godtrogen och kanske lite passiv. Eller som i exemplet ovan: t.o.m. “meningslös” eller “ointressant”. Motsatsen till smart, tuff, kritisk, aktiv och meningsfull/intressant som ju anses vara åtråvärda egenskaper - det vi från tidig ålder lär oss att vi behöver vara för att klara oss i världen. Men utan att ta bort värdet av de egenskaperna kanske snäll (eller god) i alla fall kan få bli kompis med dem? Kanske kan det lilla ordet vara så mycket mer. Att vara snäll i en tuff verklighet kräver ju både mod, integritet och tron på att en bättre värld är möjlig. Som sagt - för det krävs en rebell som inte går med på att följa strömmen.
Valen idag är många och visst förvirrar de även oss vuxna? Att barnen snurrar bort sig fullständigt i stormen av miljoner alternativ är med andra ord inte alls konstigt. Att vara snäll är kanske något vi faktiskt behöver träna på. Precis som vi lär oss skriva och räkna.
