Johan om skilsmässa, att ha en nära relation till sitt barn under livets mest hektiska år.
Johan Lindeberg har bland annat varit Internationell marknadschef för Diesel, skapat framgångsrika märken som J. Lindeberg och BLK DNM och arbetat som fotograf med bas i New York. Och nu utvecklar Johan ett nytt varumärke som heter JAY3LLE.
Tillsammans med sin ex fru Marcella har han dottern Blue som han har en väldigt nära pappa dotter relation till. Vi har mött Johan i hans hus utanför Torekov och pratat om att vara pappa och hur man behåller en nära relation till sitt barn efter skilsmässan när man samtidigt bygger framgångsrika bolag, det vill säga under livets absolut mest hektiska år.
”Allt handlar ju om att få ut det unika i varje individ. Det tycker jag föräldrar generellt är för dåliga på”.
Det viktigaste för Johan Lindeberg var relationen till dottern Blue.
Hej Johan! Hur mår du idag?
Idag är jag lycklig. På riktigt inifrån. Jag har hittat min plattform för att unna uttrycka mig, något jag sökt efter länge. När det känns naturligt känns det bra.
Om man följer dig på instagram så är det ju inte svårt att se att du har en väldigt nära relation till din dotter Blue, vill du berätta lite om den?
Vi har alltid haft en väldigt nära relation. Jag har alltid varit väldigt engagerad som pappa. Hennes mamma behövde sova på nätterna när hon kom, men jag var alltid vaken. Jag körde henne alltid till skolan, och vi pratade mycket om livet tankar och idéer. Jag har alltid varit väldigt öppen med henne, och det har gjort att hon också kan vara det. Sen kan man ju alltid fundera på hur öppen man kan vara med sitt barn.
Hur menar du då?
Många undrar om hur jag påverkat henne och hur hon är idag, och det är klart jag har det. Jag hittade däremot ett sätt där jag kunde vara personlig och öppen utan att det blev för mycket av min ångest på henne. Jag var till exempel alltid rädd för att flyga förr i tiden, men när vi flög tillsammans var jag alltid stark tillsammans med henne. Jag tror att jag försökt navigera den där balansen med hur öppen man kan vara med att fortfarande vara den vuxne. Men grunden är att vi alltid har varit öppna och ärliga när hon växte upp.
”Sånt har vi pratat om- var dig själv och var engagerad men det betyder inte att du ska ta all uppmärksamhet. Det är inte naturligt självförtroende att ta all plats hela tiden. Hon uppfattas som väldigt ödmjuk och det är jag glad för. Jag har ju alltid fått höra att jag inte uppfattas som ödmjuk.”
Och under tonåren och nu när hon är vuxen, hänger öppenheten med?
Ja, nu idag när hon nu säger att hon inte tar droger, vet jag att hon inte gör det. Vi har den relationen att hon säger det så är det ärligt. Sen har vi rest väldigt mycket tillsammans, både när hon var liten och nu när hon är vuxen vilket fört oss otroligt nära. Hon var med mig i Nepal när jag fotograferade för en foundation en vecka efter denkatastrofala jordbävningen där. Det var en intense upplevelse som fick oss ännu närmare tillsammans. Vi har kört från Paris till Dakar ihop. En otrolig resa som verkligen fick oss närmare. Hon lärde sig mycket där också, från mänskliga rättigheter till psykologi.
Om du jämför med din egen uppväxt, hur tror du Blues uppväxt har varit?
När jag växte upp i Lund var det mycket som handlade om att förändra världen. Det har jag velat ge till Blue också. Hon har ju till mångt och mycket vuxit upp i ett style office. Blue har lärt sig mycket av att umgås med olika karaktärer och personer från mina teams som alltid har varit väldigt blandade. Det är ju mycket New York, och hon är ju väldigt new york. Det är en friare uppväxt.
Öppenheten har jag dock fått från mina föräldrar, och Lund var också en väldigt öppen miljö. Lund är ju på ett sätt som ett litet mini New York där det är blandade miljöer och personer.
Hur har den här öppenheten påverkat henne tror du?
Hon säger själv att jag alltid sa gå in och express yourself. Det kände alltid jag mig hämmad i när jag var barn. Som att jag gick runt och spelade rollspel. Jag hade jätte fina föräldrar och familj, men de förstod inte min ångest. Det har jag funderat på mycket. Jag tror att det är skillnaden mellan den man vill vara och den man är. Hade jag kunnat vara mig själv hade jag nog inte haft ångest. Jag hade ofta ont i kroppen för att jag just kände att jag inte passade in. Jag hade ätstörningar när jag var 5-6 år, jag kunde inte äta i etablerade miljöer. Det har jag fortfarande problem med, vita dukar och allt det där.
Blue har ju alltid varit med på allt- resor, fester, jobb. Hon har aldrig tagit all uppmärksamhet i rummet. Jag har lite svårt när barn kommer och tar all attention och uppmärksamhet hela tiden. Sånt har vi pratat om- var dig själv och var engagerad men det betyder inte att du ska ta all uppmärksamhet. Det är inte naturligt självförtroende att ta all plats hela tiden. Hon uppfattas som väldigt ödmjuk och det är jag glad för. Jag har ju alltid fått höra att jag inte uppfattas som ödmjuk.
”Blue har alltid varit väldigt mogen och öppen. Jag har behövt jobba mer med att vara mig själv, men hon är mycket mer sig själv rent naturligt. Hon är sig själv alltid. Där är hon en enorm inspiration! Hon gör mig så jävla glad, för hon har en sån otrolig energi!”
Att lära sina barn att vara sig själva och uttrycka sig är inte alltid så lätt, hur har du tänkt kring det?
Jag försökte sätta henne på olika sporter, men… Folk sätter sån himla press på sina barn, särskilt folk som är väldigt bra på något själva ställer superhögakrav på sina barn. Det var väl mest mammor i New York som jag interagerade med, jag var väl lite unik som gick dit med Blue som pappa. Jag har alltid känt att det där elittänket är dumt. Jag har inte gått i elitskola, men det gick ju bra ändå.
Nu söker hon olika skolor, och det gör hon på eget bevåg, hon hade kunnat göra vad hon vill, men hon går sin egen väg. Hon har växt upp i mode, men är antimode. Jag vet inte om det är en protest, men jag väljer att se det som att hon har hittat sin egen estetik och valt sin egen väg.
Jag har aldrig försökt sätta press, men det gör man ju som förälder oavsett. Blue säger typ kom igen det har du ju genom att bara existera. Jag har ju alltid uppmärksammat starka kvinnor som tar plats och har driv, och det har jag frågat om det är en press. Det kan hon delvis hålla med om.
Förändrades er relation efter separationen från Blues mamma?
Vi separerade när hon var nio år. Efter separationen kom vi varandra ännu närmare. Marcella tog initiativet till separationen, vilket jag förstår då jag bara jobbade hela tiden. Hon behövde komma bort, så jag och Blue hyrde ett hus i Montauk och bodde i en surf community. Det var en väldigt intensiv period för oss där vi kom varandra ännu närmare. Det var mycket hon och jag, och tiden där la grunden för vårt liv tillsammans.
Vad var största utmaningen för dig att gå från kärnfamilj till att vara ensampappa?
Jag var själv jävligt heartbroken, och jag ville verkligen inte föra över det på Blue. Det första hon sa var att hon trodde det var hennes fel att det tog slut. Jag är en känslig person så jag fick verkligen skärpa till mig och försöka vara stadig för henne. Jag tror att det var en stor räddning att jag hittade BLK DNM som projekt och Montauk ungefär samtidigt. Jag hade bestämt mig att starta nytt varumärke och bli den bästa pappan någonsin. Det blev en bra period från något som var så himla svårt. Blues barndomsvänner är ju från den perioden. Hon fick en andra familj från vårt community där uppe. Hon fick växa upp i ett kollektiv istället och det blev något fint av en superknepig situation. Det blev i alla fall min bästa period i livet. Det blev ju också nästan lite jobbigt för hennes mamma att vi blev så nära. Jag och Blue blev också vänner där. Nu vet jag inte hur mycket pappa jag är längre, men vi är väldigt grymma kompisar.
Hur uttrycker sig er vänskap?
Jag är kompis med hennes kompisar, vi är ute tillsammans allihopa. Det skapar ju en närhet. Vi har varit på fashion week över hela världen. I vår relation finns ingen kategorisering som det kanske finns i Sverige. Jag har aldrig delat upp det i att nu är det vuxentid, nu är det barntid. Man ska kunna vara barn i ett vuxet rum tycker jag. I New York är det ingen som tänker på ålder. I Sverige är ju allt väldigt ålderskategoriserat, det har jag försökt jobba bort i vår relation.
Jag har svårt för att prata med barn med förställd röst. Men det gillar vi ju i Sverige rollspel. Jag tror generellt att det är svårt att vara avslappnad i Sverige.
”I Sverige är ju allt väldigt ålderskategoriserat, det har jag försökt jobba bort i vår relation. Jag har svårt för att prata med barn med förställd röst. Men det gillar vi ju i Sverige rollspel. Jag tror generellt att det är svårt att vara avslappnad i Sverige.”
Hur vill du prata om känslor med din dotter?
Vi har ju haft en podd tillsammans och pratat mycket om olika saker. När det gäller känslor är vi väldigt öppna. Hon har alltid varit så klok. När jag gick igenom en heartbreak för några år sen var det Blue som gav råd. Hon har alltid varit väldigt mogen och öppen. Jag har behövt jobba mer med att vara mig själv, men hon är mycket mer sig själv rent naturligt. Hon är sig själv alltid. Där är hon en enorm inspiration!
Hon gör mig så jävla glad, för hon har en sån otrolig energi! Hon har aldrig någonsin klagat på en enda grej. Jag har klagat hela livet, men inte hon. De flesta i hennes ålder klagar hela tiden, men inte hon. Hon är mer i balans. Hon fixar saker själv. Jag har aldrig hjälpt henne med läxor eller så, hon har löst det.
Hon har helt enkelt en kraft, karisma och närvaro.
På kortet ”jag” från känslokort 1- ”Jag i mig” finns frågan ”Vilken känsla skulle du vilja dela med dig mer av?” Hur skulle du svara?
När jag känner att jag är riktigt connected med min intention. Den drivkraften som kommer inifrån är så speciell av någon anledning. Det är väl en kreativ energi, den skulle jag vilja dela med mig mest av. Med den kan jag skapa miljöer tillsammans med andra där vi i sin tur skapa nya miljöer. När jag är mig själv kan den känslan komma ut. Det kräver mod, för folk är för fega. Blue har det- guts!
Vad skulle du vilja ge med dig till Bonki-föräldrarna?
Allt handlar om att man måste få barnen att vara så mycket sig själva som det går. Man måste få den här inre kraften ur, man måste uppmuntra den och trigga det unika som finns inom en. Får man kraften att bli riktigt ren behöver man inte så mycket regler. Det kommer bli en mycket lugnare och renare person. Allt handlar ju om att få ut det unika i varje individ. Det tycker jag föräldrar generellt är för dåliga på.
Mer om Johan Lindeberg, Blue Lindeberg och Jay3lle finner du här:
https://www.instagram.com/bluelindeberg/?hl=en
https://www.instagram.com/johanlindeberg/?hl=en
