Visst är det mycket man gör i sitt föräldraskap som liksom “bara blir”. Av helt naturliga skäl såklart - vi kan inte vara 100% aktiva i varenda del av livet. Jag tänker på saker som skärmtid, godis bara på lördagar, tid för läggning etc. Ofta (och ibland sällan..) blir det bra (som planerat), andra gånger bara blir det. Det tänker jag är bra! Att visa barnen att “regler” slaviskt måste följas är nog ingen bra lärdom i sig - minst lika viktigt att visa att regler kan omskrivas vid behov, regler kan behöva förändras och att vi människor är flexibla och kan ta egna beslut.
Sen finns det de där lite större grejerna..som det nog är bra att regelbundet prata med sig själv och andra om. Där det inte nödvändigtvis “ordnar sig” bara vi vuxna har bra värderingar och goda intentioner. Där aktiva val (kanske dagligen) behöver göras.
Det finns givetvis många exempel på det som inte bör lämnas åt slumpen.
En sak jag har funderat på (som mamma till flickor..) är vad föräldrar och vuxna till pojkar gör aktivt för att pojkarna ska växa upp till kloka, stabila män.
För hur vi än vrider och vänder på det begås runt 90% av alla våldsbrott och mord av män och de flesta kvinnor som blir mördade (eller utsatta) blir det av en man de har eller har haft en relation med. “Boys will be boys”-mentaliteten är fortfarande idag så accepterad att få lyfter på ögonbrynen när en pojke går före i kön vid rutschkanan eller tar över en lek på skolgården.
Men toleransen för det “busiga” skapar rum för samma attityd senare i livet - när det inte är en lek längre.
Jag har verkligen inga svar och visst ska barn få busa! Barndomen är till för bus! Hur låter vi dem göra det med medvetenheten om att skolgården kommer ersättas av en arbetsplats? Den lite grabbiga gränslösa kompisrelationen som liten ersättas med en kärleksrelation med (eventuellt) en kvinna..?
Jag tror att det krävs aktiva val. Inte bara tilltro till att har man en schyst familjesituation så blir det bra. Inte många föräldrar tänker ju tanken rakt ut: “pojkar bör ta mer plats än flickor”.
Men är det det vi förmedlar..?
Jag lär mina tjejer att säga stopp när någon går före i kön. Jag lär dem att deras plats är lika självklar som en pojkes. Vad lär du dina barn? Vad pratar ni om?
