När vi växer, växer också vår värld. Sakta lämnar vi den lilla bubbla som de första åren innesluter oss i. Interaktionen med andra människor, kanske utanför familjen och de allra närmsta, blir mer intressant. Våra trevande steg ut bland andra människor och kompisar blir starten på ett liv som förhoppningsvis kommer ge oss många fina möten och relationer.
Vem är jag med andra människor? Vad händer när kompisarna känner annorlunda än jag? Hur löser vi alla små och stora konflikter som uppstår i våra olika relationer?
Världen blir onekligen större med ett ökat antal möten och vad är viktigare än att på bästa vis lära sig att förstå sig själv så att vi får de bästa förutsättningarna för att skapa egna relationer. Har vi lärt oss att sätta ord på det som känns, blir det ju lättare att greppa det i förhållande till andra. Självklarheter - så enkelt att säga men samtidigt så svårt att leva efter. I allt som ska hinnas med glöms det ibland bort att den känslomässiga vägledningen nog är den allra viktigaste.
Relationer sker inte av sig själva. Varför tar vi för givet att kunskap om dem bara ska finnas, utan övning, när vi ser övning som något givet i alla andra delar av livet? Kärleken tar oss långt, men verktyg att sätta ord på det man känner för att sedan kunna förstå det i relation till andra kommer inte utan övning.
Så - öva! Hemma, i familjen, med vänner. Börja när barnen är små. Eller stora! Börja nu. Pusha dina barns skola att ta in relationer och känslor i olika sammanhang! Våga undra och ifrågasätta till exempel skolan och gör det till en självklar del i er familj.
