Såklart vi lyssnar. Eller..?
Vi vill ju gärna tro att vi är goda lyssnare. I alla relationer är kommunikation nyckeln. Inte minst relationen vi har med våra barn. Så såklart lyssnar vi! Men inte alltid, inte varje dag, inte när vi är stressade, inte när…(osv) Och det är ju okej! Frågan är snarare om vi lyssnar de gångerna vi kan lyssna. Om vi lyssnar med halva örat trots att vi kan vara helt med. Om vi har automatiserat lyssnandet och närvaron för att livet i övrigt snurrar så snabbt. Om vi har blandat ihop lyssna med höra..
Så..vad är att lyssna? Vågar vi granska oss själva och vår förmåga att lyssna?Jag vill gärna höra från er! Vad är det att lyssna på riktigt? Vad gör du bra och vad vill du bli bättre på?
Kommentera eller maila dina tankar till malin@bonkistudio.com
