Det har varit, är och vankas sportlov i hela landet och vi har pratat avundsjuka i sociala medier. Jag läste att avundsjuka kan vara antingen stimulerande (leda oss till bättre resultat) eller negativ (dvs inte alls konstruktiv). Min första tanke när jag hör ordet är inte åt det trevliga hållet. Men vad vet jag? Kanske har avundsjuka hjälpt mig att nå ett mål någon gång (men då har jag nog formulerat det som inspiration..)
Tänk vad många medel vi har att skapa avundsjuka med idag! Med lite skicklighet kan värsta pundarkvarten framstå som något som glittrar. För vi ser bara den fixade delen. På detta sätt kan alla vi följer framstå som störst bäst och vackrast - vi ser ju bara smutsen i vårt eget hus. Vilken fruktansvärt dålig jord att odla välmående barn i. ALLA andra är ju bäst! (Avundsjukan på bästisens blå skolväska på typ 80-talet framstår plötsligt som ganska lätthanterlig).
Ibland undrar jag när vi är färdiga med showen? När internet slutar användas på ett visst sätt bara för att det går och börjar få verka som det fantastiska verktyg det skulle kunna vara.
Det finns ingen slutkläm här. Ingen, oavsett profession, expertis eller känsla vet. Bara: ta ansvar för det just du gör (ifrågasätt dig själv ofta!) Och: prata prata prata, lyssna, lyssna, lyssna på barnen. Det egentligen enda vettiga vi kan ge dem i en rätt sjuk värld.
